Den dysfunktionella early-stage-investment marknaden

Efter att i drygt 30 år varit i och studerat hur affärsänglar, seedinvesterare och early-stage-investerare runt om i världen fungerar så kan jag bara konstatera att denna bransch/marknad är mer än dysfunktionell. Jag har arbetat med i stort sett alla branscher och aldrig har jag träffat på så många amatörer och personer som både talar osanning, undanhåller väsentlig information eller agerar på ett oprofessionellt sätt. Låt mig ta några exempel:

Jag har träffat på en mängd personer som utger sig för att vara investerare men som faktiskt inte har några pengar att investera. Dessa är sk. attentionseekers – och vad är en bättre metod att få uppmärksamhet än att annonsera att du investerar och ber hårt pressade startups som är desperata efter att finna en investerare.

Den som är psykopat och har en önskan att styra och påverka människor har också ett utmärkt tillfälle att investera i en startup där man genom sitt övertag med investeringen kan pressa och styra helt utan att behöva ta hänsyn på samma sätt som om man var en arbetsgivare – man får en otrolig makt över människor.

Ett stort flertal early-stage-investerare kommer från högre positioner i företag och organisationer. I dessa positioner har man varit professionell i sitt arbete med arbetsmetoder, planering och målstyrning. När man går över till att bli investerare tycks man släppa allt detta och arbetar utan större metodik, agerar på intuition och är inte beredd på att delta operativt vilket är den typ av hjälp en startup verkligen behöver.

Har man kapital berättar man inte för startupen att detta kapital i stort sett alltid är låst i någon annan typ av investering – ofta hos en kapitalförvaltare - och när man säger ja till en investering måste man först kapitalisera sin tillgång från den placering man har, och detta kan ta flera månader innan pengar finns tillgängliga att arbeta med i affärsplanen. 

Varför är det då så dysfunktionellt? De två helt avgörande sakerna är dels att investeraren inte har sin early-stage-investeringsverksamhet som sin huvudsakliga investering. Det är i stort sett hos alla så att det är en mindre del av personens kapital som investeras i startups – merparten förvaltas av en kapitalförvaltare, och startupinvesteringen blir då bara en “hobbyverksamhet”. Dels så ger investeringar i startups – om man placerar i flera och sprider riskerna – en hyfsad avkastning fastän det är bara var tionde placering som ger en ROI - förlusterna i de andra nio täcks upp av vinsten i den tionde. Till detta skall läggas att investerare har accepterat som en typ av naturlag att investeringar i startups bara ger en ROI i var tionde investering. 

Vad som har förvånat mig är bristen på analys och utvecklandet av organisation och arbetsmetodik då många av dem som säger sig vara investerare borde ha en kunskap och erfarenhet som man skulle kunna applicera.  

Summeringen är att fastän man har en otroligt liten successrate – var tionde - så får man ändå en hyfsad ROI och man har inte early-stage-investeringen som sitt levebröd - och på grund av dessa omständigheter finns det inga egentliga incitament att bli bättre.      

Lars Olofsson

Jurist och ekonom med erfarenhet som koncernchef i 12 år, managementkonsult, investerare och affärsutvecklare i 30+ år samt serieentreprenör.